Annica

För det första har det känts som om denna dagen aldrig skulle ta slut, dessutom har det hänt saker precis hela tiden...fullt upp..vi hade inte ens tid att ta vår förmiddagsfika...så man va bra hungrig sen när man väl hade rast, den saken är då säker. Men dettta springa dit för att fixa det, ringa dit för att boka det, ringa igen för att avboka, ringa nästa ställe å boka, sen går saker sönder, nästa ställe att ringa, springa å hjälpa å visa å tänka...å ja, herre gu...dessutom ska man på nått sätt lyckas ge bra vård oxå, man gör sitt bästa å alla verka va glada å nöjda, bara att man själv känner sig jäkligt sliten...
Johan är inte heller på nå toppen humör idag, han mår inte rikigt bra å är väl allmänt trött han me...så ikväll får vi båda passa oss för vad vi säger...haha...jaja...visa dagar är ju så här, det är ju bara så.
Nu blir det slöa=)
Kram