Annica

Satt å läste lite på familjeliv..Hitta en tråd som berörde mig ganska mkt.
Den handlade om att förlora de man älskar mest.
Saker kan ske så fort.
Det är klart att man bråka ibland, men att gå hemifrån osams eller somna osams är något man ska passa sig för.
Man vet aldrig vad som händer, det kan gå så fort.
Tänk om det sista man säger till en person är " jag hatar dig" och personen dör. Hur mår man efter? Man kan bli påkörd, opovoserat våld, hjärtinfarkt, stroke..Det finns så mycket som kan hända.
Det som fick mig att tänka mest på vad den personen skrev var.
När personen inte finns mer.
Personen kommer aldrig mer innanför dörren.
Personen kommer aldrig mer att ligga brevid dig i sängen.
När telefonen ringer kommer det aldrig att vara den personen som ringer.
Man kommer aldrig att få höra personen prata.
Aldrig få se personen le, skratta, gråta.
Aldrig få röra vid personen.
För h*n finns inte mer.
Det är ju oundvikligt, vi kommer alla att dö, men man vill kanske ha goda minnen från personen. Att ha sagt eller gjort något dumt och aldrig mer få ställa saker tillrätta, kan man gå vidare då? Det kan man kanske, men det kommer nog att tära på en.
Det jag vill få fram är att man kanske bör tänka till, är detta något att bråka om? Tycker jag verkligen så illa om personen att jag måste säga dessa ord, eller göra dessa handlingar?  Och blir man osams, är det inte bättre att reda upp sakerna innan man skiljs åt? Och om man blir osams, diskutera istället för att skrika åt varandra.
Jag ska inte säga att jag är nån ängel precis..jag kan ha ett jäkla humör ibland, men jag ska börja tänka mig för. Är det verkligen värt att bråka om de där småsakerna, för oftast är det ju småsaker man bråkar om.

Ta hand om varandra! Visa att ni bryr er om varandra!